Denna användare har inte lagt till några uppgifter till sin profil ännu.
Bart Demeestere (1972, Belgien) är konstnär och arkitekt baserad i Sävar, norra Sverige.
Han studerade arkitektur vid Sint-Lucas Ghent och tog examen 1996. Tre år senare grundade han PM-architecten i Belgien, ett kontor han ledde i 25 år och växte till 22 medarbetare med fokus på kulturarvsaktivering, stadsplanering och hållbar design.
Hans målarpraktik började i barndomen och löpte parallellt med den arkitektoniska karriären fram till 2007. Vid det vägskälet riktades hela hans kreativa potential mot arkitekturen. Annat konstnärskap förblev inom en tyst evolutions gränser. Vinet stannade i tunnan och mognade i femton år. Arkitektoniska insikter stärkte det konstnärliga språket år efter år.
Till flytten till norra Sverige 2022. Det konstnärliga innehållet var moget, jäst på nytt och redo att bygga vidare på.
Vad arkitekturen lärde honom framför allt är att det vi ser, det vi tror oss se och det vi slutligen lagrar som ett minne sällan är detsamma. Den insikten lämnade honom aldrig. Den fäste sig helt enkelt vid ett bredare uttrycksfält. Det finns ingen gräns mellan hans arkitektur och hans konst, båda är yttringar av samma ursprungliga drift: att organisera vardagens kaos till en djupare form av ordning.
Han finner sitt språk i de övergivna sfärer där andra misslyckas med att se, och utforskar de historiska men ofta bortglömda vägar där konst och arkitektur möts. Ett Gesamtkunstwerk i ursprunglig mening, inte dekoration tillagd till struktur, utan en enda undersökning uttryckt genom flera discipliner.
I detta finner han släktskap med Paul Delvaux, som studerade arkitektur innan han blev målare och aldrig förlorade sin precisa rumsliga logik. Med Henry van de Velde, den belgiske mästaren som vägrade skilja konst från arkitektur, design från filosofi. Och med Friedensreich Hundertwasser, som utforskade verkligheten organiskt, filosofiskt, utan gränser.
Han arbetar med olja på duk, mixed media på papper och arkitektur. Hans praktik leds av analys och transformation, tar något observerat, dissekerar och destillerar det lager för lager tills bara det väsentliga återstår. Inte abstraktion för sin egen skull. Det avslöjar en dold struktur som alltid funnits där.